Lever kanske igen.
nu kan jag inte gå efter siffrorna utan efter känslan.
Jag har gått ner då jag varit sjuk,
8 dagar utan mat och vätska blev totalt 9 kg,
var av 5 kg vätska som jag nu har gått upp igen,
men nyckelbenen syns igen, äntligen syns de!
Jag vill vara sjuk för alltid, älskade känslan av att inte
vara hungrig trots att magen var helt tom.
Att jag dock inte kunde gå 4 steg mellan sängen
och röntgen utan att rasa ihop, att benen ständigt skakade även
om jag låg, att jag inte klarade av att hålla i ett glas vatten själv
för att jag var för svag... De behöver vi inte nämna.
Jag vet att jag är dum.
varit till akuten 3 gånger, de misstänker magsår men ingen
medicin hjälper, jag kan inte äta eller dricka,
Jag får max i mig 2-3 dl vätska per dygn.
Men jag känner någon glädje innuti mig när jag ser mig
själv i spegeln, jag har gått ner i vikt, säker 5-6kilo,
jag ser svag ut, sådär härlig svag men jag känner mig helt
förjävlig, sönderköttad inifrån.
varför är jag såhär dum?
JAG HATAR MIG!
Idag vill jag ta livet av mig!
You Just Pull The Trigger!
Trust is like giving someone a gun,
letting them point it at your heart and
trusting they won't pull the trigger.
.
allt går åt helvete och jag har till och med
funderat på om jag ska äta gluten en vecka,
(och på så sätt förstöra hela min tarm som tar upp
all näring) för då kanske jag går ner i vikt
under ett par månader...
Men jag vet hur sjuk jag blir då,
jag vet att jag leker med döden,
att det blir sjukhus besök och troligen inläggning
på en gång.
Men vågen skulle iallafall inte svika.
"Det är som om du själv inte vill!"
för innerst inne vill jag inget annat än att bli smal,
gå ner i vikt och vara fin.
Ändå har jag ställt in all träning tidigare i veckan!
Jag har inte räknat men jag har ätit som en gris.
Hur kom jag någonsin tro att det ska gå ihop?!
Det gör det inte men jag har för lite motstånds kraf.
vad ska jag göra??
Marken är röd och frosten ligger kvar.
om det fortsätter såhär så orkar jag inte mer,
då ger jag upp om ett tag.
Kroppen sliter sönder mig inifrån,
tar allt jag äger och har,
mixar omkring det till en stor röra.
Dessutom har jag kök idag,
vilket innebär mycket mat och mycket jobb,
jag ska även fotografera barn gymnastiken här i "stan"
efter skolan, så jag måste vara glad och trevlig då med,
efter det ska jag hem till pöjken där jag ska sova i natt,
Eller f ö r s ö k a sova i allafall.
Det är galet så positiv jag är här i bloggen...
Eller inte!
Helgen.
Våran 4 års dag var ganska fin,
K bestäde att vi skulle äta på kina,
så kyckling med stekt ris fick jag i mig,
på tok för mycket...
Sedan åkte vi hem till han där jag gav han en massage
och han masserade även mig.
Sov hos mig sen, det var väl här kvällen spårade,
han ville prata och jag ville absolut inte prata.
Det slutade med 4 miljarder tårar från min sida,
mega ångest och en pojkvän som faktiskt tycks
vara rädd att förlora mig.
Igår var jag iväg till mormor och gratulerade henne,
vi fikade....
Shoppade även lite små saker.
Idag har jag mest städat hela dagen, hemma och hos grannen,
så lite rikare.
Dock har de här låvet varit åt helvete, jag har tagit semester
från allt med nyttig mat, räkna kalorier, väga mig och träning.
Och jag skäms, jag har Ångest för jag är så dålig.
Imorgon börjar jag hårt igen,
det är 19 dagar kvar till ullared och då ska jag väga under 60 kg!
Jag Älskar Dig Mer Än Du Tycker Om Mig.
våran 4 års dag.
4år har vi varit tillsammans.
Det är sjukt, egentligen.
Tror ni vi har några planer för kvällen?
nej, inte alls.
min pojkvän säger ständrigt,
"Jag vet inte", "Det spelar ingen roll"
"jag bryr mig inte".
Men jag vill att du ska bry dig,
jag vill att det ska spela roll!!
Vi får se vart världe tar oss.
antagligen tar den mig dit det finna mat att hetsa,
även idag!
Träning.
efter ett pass mage/rygg så ska jag
gå och simma en massa meter!
Nu ska jag bränna bort den där äckliga
lasagnen jag blev tvingad att äta i går!
Eggshells.
Omega, Kalcium tablett + c-vitamin.
Lunch:
30 gram havregryn
2msk psyllium
1msk linfrön
Sötningsmedel
(åt bara halva)
Nu ska jag rensa mitt skafferi,
se till att bara bra saker finns där och sen ska jag
ta mig en promenad!
Man måste bestämma sig, med hela hjärtat.
det är verkligen stopp på riktigt,
på allvar, för sista gången,
för evigt, för alltid!
Jag kan inte hålla på såhär,
leva såhär, mås här och jag
kan verkligen inte se ut såhär!
Jag minns när jag såg den här bilden nedan,
det var julen 2009.
Jag kände mig så jäval fet, var så jäkla stor,
större än någonsin!
Idag när jag ser den bilden, ser jag en "smal mig".
Idag är jag stor, idag är jag fetare äckligar vidrigare
och värdelösare.
Det här är inte okej mer!
Nu sker det på riktigt!
När jag vaknar ska jag rensa i min hylla på skafferiet,
där ska det bara finnas bra saker att äta,
och alla andra hyllor är förbjudet område.
Jag ska skriva en mat plan,
tränings plan, viktplan, bra lista, dålig lista.
Och jag ska lyckas.
Jag ska gå ner mina 13 kg nu.
Vart började det? Del tre.
Efter min intolerans diagnos gick mitt liv ut för,
Det enda i hela mitt liv som jag hade kontroll över
gled ut mina händer. Mat blev nu ett okänt fenomen.
Mamma såg en ny värld, jag såg en mindre värld,
Hon såg nya möjligheter, jag såg mer begränsningar.
Jag fick prova allt allt allt som jag nu mer kunde äta,
och jävlar vad jag fick äta, hon bakade och grejade 7 dagar
i veckan, och jag åt, 7 dagar i veckan.
Det var under den här perioden jag började spy,
dagligen, och idag ser jag vilka spår det har satt på min kropp,
mina tänder är sköra, små små små flisor har lossnat,
jag har små små små vita prickar på tänderna.
Jag vet varför de är där, varje gång jag ser dem så vet
jag vad jag har gjort mot mig själv och mina kropp.
Det är en ständig påminnelse.
Det fanns inget i mig som mådde bra på den här tiden och besöken
till sjukhusen var många, utav diverse anldningen,
men de var aldrig relaterade till maten.
Jag minns varje gång jag fick åka in, om de så var i ambulans
eller i mammas bild, om det så var över en dag eller flera
nätter, de skulle alltid väga mig, varje gång,
jag följde siffran noga, gissade mig till den innan jag stälde mig på vågen,
för att väga mig hemma hade jag inte börjat med än,
Jag kände igen min kropp ändå.
Jag gick i 8:an, var 14-15 år och ville inget annat än att dö.
Alla glömmer utom jag.
Det är något som river inom mig,
något som skär och skriker.
Någon kallar mig äcklig,
någon säger att jag är fel,
att jag är ful, avskyvärd och
värdelös.
Kanske är det jag som säger det till mig
själv, kanske är det jag som upplyser mig om hur det är,
hur jag är.
Eller så är det någon annan.
Mamma sa tidigare idag
" man ser ju att du inte har något problem
med att äta i allafall"
Ouch, det gjorde ont.
Är jag så dålig på att vara bra?
.
What you gave me, I know you gave me
You remind me all the time
And how you hurt me and you don’t see it
Again, I am the child
And though you tell me that you love me
I can’t feel it and I’m afraid to let you down
It’s all or nothing, I fear that something’s wrong
I’m tired of walking on eggshells, so terrified to fail
And in order to please you I’ve abandoned myself
And though it used to hurt me when you pushed me away
I’m stronger than ever, you made me this way
How I wish you, you suffered less too
It tears us both apart
And it’s not pretty, the way you criticize me
And how it breaks my heart
____________________________________________________________
Mitt liv rasar, kanske mitt förhållande också.
Inatt vill jag dö.