Jag har ingen våg hemma, det är ganska skönt ändå,
nu kan jag inte gå efter siffrorna utan efter känslan.
Jag har gått ner då jag varit sjuk,
8 dagar utan mat och vätska blev totalt 9 kg,
var av 5 kg vätska som jag nu har gått upp igen,
men nyckelbenen syns igen, äntligen syns de!

Jag vill vara sjuk för alltid, älskade känslan av att inte
vara hungrig trots att magen var helt tom.
Att jag dock inte kunde gå 4 steg mellan sängen
och röntgen utan att rasa ihop, att benen ständigt skakade även
om jag låg, att jag inte klarade av att hålla i ett glas vatten själv
för att jag var för svag... De behöver vi inte nämna.

Nu har jag arit extremt sjul sedan i måndags,
varit till akuten 3 gånger, de misstänker magsår men ingen
medicin hjälper, jag kan inte äta eller dricka,
Jag får max i mig 2-3 dl vätska per dygn.

Men jag känner någon glädje innuti mig när jag ser mig
själv i spegeln, jag har gått ner i vikt, säker 5-6kilo,
jag ser svag ut, sådär härlig svag men jag känner mig helt
förjävlig, sönderköttad inifrån.

varför är jag såhär dum?